TORSDAGSREFLEKTIONER: Om att låta allt få rymmas (också ogräset) i den stora prunkande trädgården i olika färger som är DU

Handen på hjärtat: Jag har under större delen av mitt liv varit det många skulle kalla för en mycket ambitiös, disciplinerad – och framförallt “duktig” (jag ryser fortfarande lite när jag hör det ordet) – flicka. Låt oss säga att det visserligen har sina fördelar (den “duktiga flickan” presterar höga betyg i skolan, snabba kilometertider på milen och rutor på den hungriga magen), men samtidigt blir livet inte så fasligt roligt när rädslan för att misslyckas och förlora kontrollen styr livet.  För den där rädslan manar till att stanna kvar i den berömda trygghetszonen – som visserligen känns just trygg och säker – men som inte innehåller särskilt mycket glädje, magi eller njutning.  

För att göra en lång historia kort inträffade en dag något nytt och oväntat, nära nog häpnadsväckande i all sin enkelhet. Den inre kritikerns sylvassa kommentarer fick nämligen konkurrens av en annan röst i mitt inre som kärleksfullt viskade till mig: “Älskling, nu är det dags för förändring. Inget mer självskammande och att säga elaka saker till sig själv. Istället ska vi nyfiket testa att göra nya saker, eller åtminstone pröva att göra gamla saker på nya, mer lustfyllda sätt.” 

Min inre krigarprinsessa (som mest krigat mot sig själv under större delen av sitt liv) och min inre buddhistnunna (som mediterat tusentals timmar och levt ett liv i sökande efter visdom) protesterade visserligen till en början. “Älskling” hit och dit kändes lika fluffigt och substanslöst som rosa sockervadd på cirkus – men så fel de hade! För den där inre vänliga och medkännande rösten banade väg för en helt ny varelse och ett helt nytt liv. 

För en vacker dag var det en ny besökare som gläntade på porten till min inre trädgård.  In svassade en sinnlig, sensuell – och lite skamlös (ja, just det SKAMLÖS) – kvinna iförd skira blomstermönstrade klänningar och rött läppstift. Ni kan ju tänka er reaktionen från övriga invånare i min trädgård.“Totalt opraktiskt!” påpekade krigarprinsessan och knöt snörena på löparskorna med dubbla knutar. “Åh, en sådan ytlighet!” mässade buddhistnunnan och gömde de rodnande kinderna bakom nunnedoket.  

Men efter en tid av inre konflikter och motstridigheter kan jag gladeligen meddela att numera utgör den njutande kvinnan en livsviktig del av en harmonisk trio av samexisterande inre gudinnor, som alla på sitt eget vis uppmanar mig att leva livet till fullo; modigt, sårbart och med ett öppet hjärta! 

Min förhoppning är att kunna hjälpa också dig – som kanske har en liknande bakgrund som jag, eller som likt de flesta brottas med självtvivel och en elak inre kritiker – att låta allt det som vill rymmas inom dig få utrymme att blomstra i en enda stor prunkande trädgård i olika färger!

Veckans reflektionsfråga:  Vilka delpersonligheter ryms inom dig och hur kan du låta dem få samexistera i ditt liv?

Veckans citat:  “Do I contradict myself? Very well then I contradict myself, (I am large, I contain multitudes.)”

– Walt Whitman, Song of myself

Veckans låt: Shedding skins, Fia

På gång: Jag håller i “prova på klasser” i Feminine Flow, min egenskapade, alldeles underbart kreativa och lustfyllda klass där vi flödar –“flowar”– fram och du får pröva att röra dig på nya sätt och har möjlighet att både nå in i djup stillhet och reflektion – men också komma i kontakt med den vilda, sensuella och otämjbara kvinnan inom dig.  

DATUM: Onsdag 3/12 16.30-18.00, Onsdag 10/12 16.30-18.00, onsdag 17/12 15.00-16.30. Svara på mejlet om och när du vill komma eller anmäl dig. Donation: Kärleksfull vänlighet och 150 kr med Swish om du vill. 

Vill du hjälpa mig att sprida kärleksfull vänlighet, visdom och inspiration? Dela den här texten med åtminstone en person (eller vidarebefodra mejlet) och gå in och följ mig på Instagram och Facebook genom att trycka på länkarna nedan.  

Metta,